onsdag 1 oktober 2008

Problem Hemlöshet.

Hemlöshet är ett problem för att dom som är hemlösa får ingen mat eftersom att vissa bor på gatan. Dewt finns väldigt många som är hemlösa bara i stockholm, det är ett jätte problem.
Jag tycker attt hemlösheter är jätte dåligt. Jag tycker attt det inte ska finnas gatuliggare, det är dåligt.
Man kan förändra hemlöshet genom att ge mindre skatt för männsikor som kanske inte har så bra jobb, och eftersom att dom inte behöver betala så mycket i skatt så kan dom bo kvar även fast dom har ett dåligt jobb.

/ Ludde :) :)

2 kommentarer:

Rolf Nilsson sa...

Detta är inte direkt en kommentar, utan snarare en infallsvinkel som aldrig ges plats för i debatten om hemlöshet. Men hoppas att den gör det innan flera människor dör av denna systematiska psykopati!
I vårt “välfärds och rättighetssamhälle” där alla medborgare enligt lag ska behandlas lika och ingen får diskrimineras, finns i det fördolda ett mycket välutvecklat systematiskt förtryck mot bland annat våra hemlösa medborgare.

Inom dessa av bidrag nedtystade system försiggår grova kränkningar av våra mänskliga rättigheter mot människor som av olika anledningar är hemlösa och fråntagits alla möjligheter till ett någorlunda fungerande och värdigt liv.

Det medför i sin förlängning också en omöjlighet för dessa individer att anpassa sig till de normer systemen kräver för att återfå sin värdighet och sina rättigheter.

De regler som gäller inom dessa är skrivna eller muntligt uttalade av och för människor med helt andra livsvillkor och förutsättningar, dessutom av personer helt utan förståelse om hur verkligheten ser ut för många av våra invånare.

Hur kan vi kräva av hemlösa människor att följa olika regler, då inte samma grundläggande rättigheter ges som övrig befolkning har för att möjliggöra detta?

Ett tryggt hem måste väl ändå vara grunden för människor att överhuvudtaget ha någon som helst möjlighet till ett ”normalt” liv, när över nio miljoner människor i vårt land behöver det.

Utifrån det måste självklart också ett eventuellt sjukdomsanpassat och/eller ekonomiska stöd finnas för att behålla det, för de som vill och behöver det.

I lugnet av ett tryggt hem behålls en viss värdighet hos människor, genom känslan av samhällstillhörigheten och möjligheten till ett privatliv.

Men för att samhällets “regelryttare” och moralister ska kunna fortsätta känna sin egen “förträfflighet” och kunna visa sin “godhet”, verkar människor behöva kvarhållas i detta tillstånd, i alla fall om vi tittar på hur utvecklingen sett och ser ut.

För att kvarhålla människor i detta tillstånd skapas en massa arbetstillfällen för redan etablerade människor i kortsiktiga och i grunden verkningslösa hemlösaprojekt. Detta görs på bekostnad av hemlösa människor och deras mänskliga rättigheter. Men vår tids krav på vetenskaplig evidensbasering verkar inte alltid gälla våra rättigheter.

Detta är en värderingsfråga utanför den så kallade kontrollerade vetenskapen! Kontrollerad vetenskap kan inte ha med värdegrundsfrågor att göra. Värdegrunden ska grundlägga kontrollerad vetenskap, inte tvärtom!

Hemlösa människor är precis som alla andra individer. Somliga med behov av specifikt stöd anpassat efter individens personliga historia och problem, andra inte.

Men det våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer och andra aktörer gör, är att försöka skapa ”speciellt anpassade” arbetsplatser, metoder och ”boenden” för hemlösa. Som om de vore en egen art (grupp).

I dessa hemlösasystem vill man varken se eller tala om de strukturella bristerna, utan istället gömmer de sig bakom etiketten hemlöshet. Där man med generella åtgärder försöker hitta en lösning för individer som är lika olika varandra som dag och natt.

Detta leder i sin förlängning till ett systematiskt icke-lösande av frågan och så fortsätter det hela om och om och om igen. Och då satsar vi ännu mer på att lösa ett problem med generaliserade system som systematiskt undviker att hjälpa individen och det blir därmed en självunderhållande mekanism. Vilket då i sin tur blir till ett skuldbeläggande av den hemlöse som alltså kan skylla sig själv.

Detta pågår medan vi som är i systemen är så “goda” och “hjälpsamma” att vi betalar skatt och ger någon gåva i en bössa för att avlöna alla dessa ”problemorienterade social/frivilligproffs”, där en massa uppsökare kan erbjuda hemlösa människor en bulle eller en plats på ett härbärge för 20 000- 30 000 skattekronor i månaden.



Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Tel: 0736-76 42 86

Rolf Nilsson sa...

Nu står snart julen för dörren igen och med den en av vårt rika lands skamligaste traditioner, det välorganiserade tiggeriet. Nu påtvingas vi så gott som överallt att se alla dessa ”vi hjälper hemlösa, vi vill ha era pengar affischer", dessutom lyssna på detta tiggande i radio på bästa reklamtid. De pengar som eventuellt skänks är utifrån det ständigt ökande och nu även allt yngre antal individer utan ett tryggt hem är rättare sagt en cementering av problemet, än att det ska hjälpa människor i sin brist på billiga bostäder. Hur kan vi tro det går hjälpa hemlösa utan ett tryggt och privat hem att gå till? Så i verkligheten blir organisationerna bara tillfälliga ”symptomreducerare” i människors hemlöshet, tror någon annat är du tyvärr lurad. Så för våra bostadslösa medborgares skull kommer förhoppningsvis sanningen fram fortare än den över 100 åriga tradition vi har av ”fattigvårdsorganisationer”.
De har idag hunnit bli cirka 900 stycken och avlönar över 30 000 ”hjälpare” av symptom de inte kan lösa orsaken till.


Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa