Hemlöshet
Först så skrev vi ett brev till två st som jobbar inom hemlöshet. Vi fick ganska tråkiga svar från båda två. Jag frågade fyra frågor om hemlöshet och båda svarade att vi skulle gå in på deras hemsidor och det gjorde vi. Vi letade efter svar på frågorna och vi fick svar på 2 frågor om hemlöshet. Här kommer frågorna och svaren: Finns det något ställe att gå till om man är hemlös?
Det finns ganska många ställen. Bostället är för män som är hemlösa. Det finns också fritidshus för hemlösa och det heter Galboda. Ett ställe bara för kvinnor heter Klaragården. Sen så för både män och kvinnor finns det ett hus som heter
Stadsmissionen.
Hur många är hemlösa?
Ungefär 3370 människor är hemlösa i Stockholm. Vi fick inte fram hur många hemlösa det är i hela Sverige.
Sen så hittade vi en ganska intressant sak som man får veta hur dom flesta blir hemlösa. Det kommer här: Det flesta hemlösa människor har haft ordnande liv med bostad, jobb och familj. En skilsmässa, uppsägning eller annan kris i livet kanske så småning om ledde till vräkning, gamla vänner och kontaktnät försvann.
Vi gjorde också en undersökning på vån.3 om hur dom tror att man blir hemlös. Vi frågade 21 st personer och 4 st trodde man blev hemlös på alkoholproblem, jobb/arbetslöshet och drogproblem trodde 5 st var orsaken till hemlöshet, och 7 st trodde att det var något annat sätt dom blev hemlösa på.
Det här arbetade jag om.
/ Ludde :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bra jobbat ! heja ludde
Detta är ingen kommentar, utan mer en infallsvinkel som aldrig är med i debatten om hemlöshet!
I vårt “välfärds och rättighetssamhälle” där alla medborgare enligt lag ska behandlas lika och ingen får diskrimineras, finns i det fördolda ett mycket välutvecklat systematiskt förtryck mot bland annat våra hemlösa medborgare.
Inom dessa av bidrag nedtystade system försiggår grova kränkningar av våra mänskliga rättigheter mot människor som av olika anledningar är hemlösa och fråntagits alla möjligheter till ett någorlunda fungerande och värdigt liv.
Det medför i sin förlängning också en omöjlighet för dessa individer att anpassa sig till de normer systemen kräver för att återfå sin värdighet och sina rättigheter.
De regler som gäller inom dessa är skrivna eller muntligt uttalade av och för människor med helt andra livsvillkor och förutsättningar, dessutom av personer helt utan förståelse om hur verkligheten ser ut för många av våra invånare.
Hur kan vi kräva av hemlösa människor att följa olika regler, då inte samma grundläggande rättigheter ges som övrig befolkning har för att möjliggöra detta?
Ett tryggt hem måste väl ändå vara grunden för människor att överhuvudtaget ha någon som helst möjlighet till ett ”normalt” liv, när över nio miljoner människor i vårt land behöver det.
Utifrån det måste självklart också ett eventuellt sjukdomsanpassat och/eller ekonomiska stöd finnas för att behålla det, för de som vill och behöver det.
I lugnet av ett tryggt hem behålls en viss värdighet hos människor, genom känslan av samhällstillhörigheten och möjligheten till ett privatliv.
Men för att samhällets “regelryttare” och moralister ska kunna fortsätta känna sin egen “förträfflighet” och kunna visa sin “godhet”, verkar människor behöva kvarhållas i detta tillstånd, i alla fall om vi tittar på hur utvecklingen sett och ser ut.
För att kvarhålla människor i detta tillstånd skapas en massa arbetstillfällen för redan etablerade människor i kortsiktiga och i grunden verkningslösa hemlösaprojekt. Detta görs på bekostnad av hemlösa människor och deras mänskliga rättigheter. Men vår tids krav på vetenskaplig evidensbasering verkar inte alltid gälla våra rättigheter.
Detta är en värderingsfråga utanför den så kallade kontrollerade vetenskapen! Kontrollerad vetenskap kan inte ha med värdegrundsfrågor att göra. Värdegrunden ska grundlägga kontrollerad vetenskap, inte tvärtom!
Hemlösa människor är precis som alla andra individer. Somliga med behov av specifikt stöd anpassat efter individens personliga historia och problem, andra inte.
Men det våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer och andra aktörer gör, är att försöka skapa ”speciellt anpassade” arbetsplatser, metoder och ”boenden” för hemlösa. Som om de vore en egen art (grupp).
I dessa hemlösasystem vill man varken se eller tala om de strukturella bristerna, utan istället gömmer de sig bakom etiketten hemlöshet. Där man med generella åtgärder försöker hitta en lösning för individer som är lika olika varandra som dag och natt.
Detta leder i sin förlängning till ett systematiskt icke-lösande av frågan och så fortsätter det hela om och om och om igen. Och då satsar vi ännu mer på att lösa ett problem med generaliserade system som systematiskt undviker att hjälpa individen och det blir därmed en självunderhållande mekanism. Vilket då i sin tur blir till ett skuldbeläggande av den hemlöse som alltså kan skylla sig själv.
Detta pågår medan vi som är i systemen är så “goda” och “hjälpsamma” att vi betalar skatt och ger någon gåva i en bössa för att avlöna alla dessa ”problemorienterade social/frivilligproffs”, där en massa uppsökare kan erbjuda hemlösa människor en bulle eller en plats på ett härbärge för 20 000- 30 000 skattekronor i månaden.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Tel: 0736-76 42 86
www.stockholmshemlosa.se
Skicka en kommentar